Fint ska det va

Har ju inte uppdaterat ännu ifrån Roma Cup, the thing of the year häromkring, vilket var för några helger sedan. Det var intressant.

Man måste klä upp sig och ha grejer på huvudet, vilket alla hade förutom Linn, självklart. Rebel without a cause.

Väl där så dricker man gratis vin i plastmugg, spelar på hästar och blir fotograferade för tidningen. Ja, vi var återigen med i Western Star (eller återigen för Linns del, jag var ju med i Western Times, vilket gör att jag numera är kändis i två städer och därmed mer kändis än Linn. Just saying.)

Denna här bilden var det som var med i tidningen minsann. Notera hattdamen i bakgrunden, det fanns plenty av dem !

En sak som är bra med Linn är att man kan ta med henne på vilka tillställningar som helst, hon vet alltid  vilken etikett som gäller.

Alice, Jodie och Linns näsa.

Alla spelare håller koll på banan. Vi satsade 5 döllars på nummer 4. Det blev inget. Kanske vårt eget fel då vi inte stod och hejade på.

Åh Linn, lika fager som en frostig decembermorgon. Jag .. öh.. är väl lite mer som en ljummen höstdag kanske. Men men.
Mannen i bakgrunden, som är anledningen till att detta kort togs, har stött ohämmat på Linn sen vi kom hit. Ja, här tror även män 50+ att de have a shot med pinglor i 20-årsåldern. Pfftt....

Jodie hade en minst sagt... generös urringning dagen till ära. Killen bredvid skrattar jätteroligt, typ fnissigt och bubbligt. Hans polare med tatueringarna står bredvid, den snyggaste kille jag sett på evigheter. Vi blev alla fyra (jag, Linn, Alice och Hannah) helt smitten. Attans att jag inte kunde ta ett ordentligt kort, men här är ett smakprov iallafall, kanske lyckas en annan gång ! 

Jenny, ägarinnan till hotellet vi arbetar på, sa att det var okej för oss att ta oss ett glas eller två under dagen, fast vi skulle arbeta på kvällen. Så det gjorde vi. Best workday ever.

Ett glas vin till maten ?

Sen tog Linn det här kortet på mig, har ingen aaaaning om vad som hände !  Ser helt platt och hysterisk ut !

Sen åt jag chicken parmigiani. Linn såg på.

Att arbeta smått berusad var minst sagt en upplevelse. Som tur var var det praktiskt taget dött i bistron vilket gav oss tid över att busa omkring och fnissa åt hur absurt allt kändes.
Efter jobbet återvände vi till cup-området för att ta oss ett glas och svänga våra lurviga. Partäjh.

Hä hä häääh äää

Fina Alice och Hannah

Dansgolvet. Folk dricker massvis rom och cola så är mestadels det och xxxx gold-bärs-burkar. Blö.

Dock var det samma dj som dj:ar här på hotellet på torsdagar och på The Zone på helgen, den enda "klubben" i stan. Dj Mr Joe Mack. Han är 50+ och "vet vad kidsen vill ha" om man säger så. Typ gangnam style och brown eyed girl. Noll remixer och övergången mellan låtarna är lika tydlig som om man tryckt på next på skivspelaren hemma. Ljudet var även helt felinställt på något vänster så att det inte var några problem att föra ett någorlunda samtal på dansgolvet, kanske ringa och boka en taxi eller prata lite med sin mormor, men på toan däremot... där var det fest ! Skallrande glas och vibrerande golv, sicken bas. Alltså helt suberbt.
Faktiskt så superbt att vi tog oss till The Zzzone istället.

"Näe, vad händer?"

Sedan drack vi några drinkar, dansade en sväng och tog oss hemåt. Det var det. Häpp !