Le Transformation

Jag vet att jag inte brukar vara alltför generös med bilder på mig själv här i blöggen, så alla ni Anna-Maria-lövers där ute, här får ni något att bita i så att säga. Jag ger er, det mest egocentrerade inlägget ever, ett inlägg helt dedikerat åt mitt hår.

Sista fotografiet på mig som själlös redhead.

Jupp, det var dags för en förändring, jag hade ignorerat utväxten länge nog.

Hanna fixart

Såhär blev det efter första omgången...

...inte så stor skillnad kanske ni säger då, men...

...det var det.

Som ni kanske gissat så håller jag på och blonderar skiten ur mitt hår. Men, likt Rom inte byggdes på en dag så går det inte att få det vitt på direkten. Det fick alltså vara lite orange, eller peachy så att säg

Såhär 90-tals snygg var jag under arbetstid innan den härliga utväxten var firrad.

Blorange

Måste dock påpeka att vi alla blev lite förtjusta i den fräsiga nyansen efter ett tag. Jag är faktiskt inte ironisk, den var fräsig på riktigt, orange är en underskattad hårfärg. Men bort skulle den, vi hade past the point of no return.

Då kör vi.

   

Fortfarande aningens orange, jag vet, men det bleknar på, och nu får det vara ett litet tag så att det inte faller av. Blondinlivet, here I come.
Jaha nähe, varsågod, nu har jag nog bjussat på mig själv så att det räcker och blir över för ett tag.
Förövrigt är det lugna gatan, jobbar och står i och roar oss bäst vi kan, därav inlägg som detta. Men men jaja...

Ha det !


Ps.

Äe, gick inte att ha ett inlägg enbart om mig själv kände jag så bjussar på en bild på fylle-Linn också. Så kan det gå  efter ett oväntat söndagsbesök på puben. Wuuunderbar.