Fint ska det va

Har ju inte uppdaterat ännu ifrån Roma Cup, the thing of the year häromkring, vilket var för några helger sedan. Det var intressant.

Man måste klä upp sig och ha grejer på huvudet, vilket alla hade förutom Linn, självklart. Rebel without a cause.

Väl där så dricker man gratis vin i plastmugg, spelar på hästar och blir fotograferade för tidningen. Ja, vi var återigen med i Western Star (eller återigen för Linns del, jag var ju med i Western Times, vilket gör att jag numera är kändis i två städer och därmed mer kändis än Linn. Just saying.)

Denna här bilden var det som var med i tidningen minsann. Notera hattdamen i bakgrunden, det fanns plenty av dem !

En sak som är bra med Linn är att man kan ta med henne på vilka tillställningar som helst, hon vet alltid  vilken etikett som gäller.

Alice, Jodie och Linns näsa.

Alla spelare håller koll på banan. Vi satsade 5 döllars på nummer 4. Det blev inget. Kanske vårt eget fel då vi inte stod och hejade på.

Åh Linn, lika fager som en frostig decembermorgon. Jag .. öh.. är väl lite mer som en ljummen höstdag kanske. Men men.
Mannen i bakgrunden, som är anledningen till att detta kort togs, har stött ohämmat på Linn sen vi kom hit. Ja, här tror även män 50+ att de have a shot med pinglor i 20-årsåldern. Pfftt....

Jodie hade en minst sagt... generös urringning dagen till ära. Killen bredvid skrattar jätteroligt, typ fnissigt och bubbligt. Hans polare med tatueringarna står bredvid, den snyggaste kille jag sett på evigheter. Vi blev alla fyra (jag, Linn, Alice och Hannah) helt smitten. Attans att jag inte kunde ta ett ordentligt kort, men här är ett smakprov iallafall, kanske lyckas en annan gång ! 

Jenny, ägarinnan till hotellet vi arbetar på, sa att det var okej för oss att ta oss ett glas eller två under dagen, fast vi skulle arbeta på kvällen. Så det gjorde vi. Best workday ever.

Ett glas vin till maten ?

Sen tog Linn det här kortet på mig, har ingen aaaaning om vad som hände !  Ser helt platt och hysterisk ut !

Sen åt jag chicken parmigiani. Linn såg på.

Att arbeta smått berusad var minst sagt en upplevelse. Som tur var var det praktiskt taget dött i bistron vilket gav oss tid över att busa omkring och fnissa åt hur absurt allt kändes.
Efter jobbet återvände vi till cup-området för att ta oss ett glas och svänga våra lurviga. Partäjh.

Hä hä häääh äää

Fina Alice och Hannah

Dansgolvet. Folk dricker massvis rom och cola så är mestadels det och xxxx gold-bärs-burkar. Blö.

Dock var det samma dj som dj:ar här på hotellet på torsdagar och på The Zone på helgen, den enda "klubben" i stan. Dj Mr Joe Mack. Han är 50+ och "vet vad kidsen vill ha" om man säger så. Typ gangnam style och brown eyed girl. Noll remixer och övergången mellan låtarna är lika tydlig som om man tryckt på next på skivspelaren hemma. Ljudet var även helt felinställt på något vänster så att det inte var några problem att föra ett någorlunda samtal på dansgolvet, kanske ringa och boka en taxi eller prata lite med sin mormor, men på toan däremot... där var det fest ! Skallrande glas och vibrerande golv, sicken bas. Alltså helt suberbt.
Faktiskt så superbt att vi tog oss till The Zzzone istället.

"Näe, vad händer?"

Sedan drack vi några drinkar, dansade en sväng och tog oss hemåt. Det var det. Häpp !

Tack familjen !

Tack så mycket för de fina julklapparna ! Ni var ju ute i minst sagt god tid, men bättre för tidigt än för sent. Kom precis på att jag inte har med den fina portmonnän med mustascher och nu ids jag inte ta ett nytt kort men men. Den är väldigt tjusig iallafall.

Det fina kortet på hundarna har jag numera ovanför sängen. De av mig förut osedda bilderna på mig själv som bäbis kändes lite väl egocentriskt att sätta upp men de uppskattas likväl (och har totalt sabbat tanken på att jag var en någotsånär speciell bäbis, ser verkligen ut som vilken unge som helst. Attans.).

Mamma, du är för härlig. "Jag skulle ha gjort en tomte, det blev en häst som vanligt."

God Jul på er också !

Le Transformation

Jag vet att jag inte brukar vara alltför generös med bilder på mig själv här i blöggen, så alla ni Anna-Maria-lövers där ute, här får ni något att bita i så att säga. Jag ger er, det mest egocentrerade inlägget ever, ett inlägg helt dedikerat åt mitt hår.

Sista fotografiet på mig som själlös redhead.

Jupp, det var dags för en förändring, jag hade ignorerat utväxten länge nog.

Hanna fixart

Såhär blev det efter första omgången...

...inte så stor skillnad kanske ni säger då, men...

...det var det.

Som ni kanske gissat så håller jag på och blonderar skiten ur mitt hår. Men, likt Rom inte byggdes på en dag så går det inte att få det vitt på direkten. Det fick alltså vara lite orange, eller peachy så att säg

Såhär 90-tals snygg var jag under arbetstid innan den härliga utväxten var firrad.

Blorange

Måste dock påpeka att vi alla blev lite förtjusta i den fräsiga nyansen efter ett tag. Jag är faktiskt inte ironisk, den var fräsig på riktigt, orange är en underskattad hårfärg. Men bort skulle den, vi hade past the point of no return.

Då kör vi.

   

Fortfarande aningens orange, jag vet, men det bleknar på, och nu får det vara ett litet tag så att det inte faller av. Blondinlivet, here I come.
Jaha nähe, varsågod, nu har jag nog bjussat på mig själv så att det räcker och blir över för ett tag.
Förövrigt är det lugna gatan, jobbar och står i och roar oss bäst vi kan, därav inlägg som detta. Men men jaja...

Ha det !


Ps.

Äe, gick inte att ha ett inlägg enbart om mig själv kände jag så bjussar på en bild på fylle-Linn också. Så kan det gå  efter ett oväntat söndagsbesök på puben. Wuuunderbar.

Bilder från vardagen

Det händer ju inte alltför mycket häromkring men här är iallafall några bilder ifrån vårt home away from home.

Vi gick upp tidigt som satan för att se solförmörkelsen, sicken upplevelse ! Med vi menar jag mig själv, Hannah och Alice, våra nya britter. Linn sov, såklart. 

Om ni vill få lite perspektiv på hur länge vi har varit borta så är det nästan exakt två månader eller 3 cm hårväxt.

Såhär ser vårt rum ut. Linn spelar sitt nya favvo-spel, Sugar rush eller crush eller vad det heter. Skitsvårt är det iallafall, hon svär och håller på mestadels hela tiden när hon pillar med det.

Sådan här är utsikten ifrån min säng, fast oftast ligger Linn i sin.

På lördag är det Roma Cup, en skitstor hästkapplöpningsdag, så då måste man vara piffig och ha tokiga prydnader i håret. Kommer att vara piffig som bara den !

Att städa en dusch

Vi städar en hel del här på hotellet och tänkte därför dela med oss av lite tips på hur det ska gå till. Så, hur gör man egentligen när man städar en dusch?

Man börjar med en städglad morgonpigg Linn som innehar en flaska av det för otaliga ändamål användbara medlet Jiff.

"Åh Jiff !"

 Sen är det bara att Jiff-away så att säga !

Jiff jiff jiff

Sedan kommer kvasten fram, inget konstigt alls, för detta ändamål självklart avkortad till passande duschrums-längd.

Tillför först lite vätska, vatten exempelvis.

Morgonstädmedkvastskrubbstund har guld i mun...d 

Alla fläckar är som borttrollade, underbart ! Men hur ska man nu få bort all denna Jiff som varit så användbar men nu är överflödig? Jo, man tar självklart fram slangen.

Bara att plugga in i det för ändamålet anpassade duschmunstycket.

Som vattning sommartid utomhus, fast inomhus bortsköljande av pubis. 

Och så kan man strunta i att ta en bild på resultatet och ta en på sig själv i spegeln istället.
Alla vet vi väl hur en ren dusch ser ut.

Skinande rent resultat varje gång ! Så nu vet ni hur det ska gå till, era neandertalarstädare.

Häppåre ! 

Off they go

Linn tappar ciggen i ren fasa. 

Idag har våra brittiska vänner lämnat oss. Det känns redan lite tomt.
Det bästa med att resa runt är också det värsta, att man träffar nya roliga och intressanta människor hela tiden men man måste även lämna dem eller bli övergiven av dem. Det är som med folk som föder upp utrotningshotade djur som de sedan släpper fria efter att ha matat dem var tredje timma dygnet runt i 6 månader. Eller nåt. Jag vet inte, är för bakis för det här. Att skriva alltså. Eller att formulera meningar i huvudet. Eller att göra liknelser. Jaja, vi kommer att ses igen, det vet jag.

Linn ligger och sover (som vanligt) i sängen bredvid, dock helt knäpptyst för tillfället. Ibland pratar hon på ganska bra annars under sina sovstunder men än så länge så skulle hon lika gärna kunna vara avliden.
Nej, täcket rör sig, hon andas. Tyvärr glömde jag helt bort att ta några bilder för att föreviga vår sista afton tillsammans men Linn tog iallafall ett kort.

Hej Linn, välkommen ! 

Making friends

Även om det självklart är Linn som är min BFF så kan det ju faktiskt vara trevligt att umgås med lite andra männsker ibland. Här i Roma bor vi vägg i vägg med två backpackers från England som heter Fliss och Tanya, förtjusande förtjusande människor med smak för livet och goon. Tyvärr reser de vidare (läs; överger de oss) imorron för att påbörja sitt Australien-utforskande på allvar längs med östkusten (läs; tre månader av att titta på natur, klappa djur och parta äschlet av sig).

Jag och Fliss, helt otroligt tajta. We are as one.

Igår gick vi ut en kortis efter att Linn avslutat sitt pass i bistron och jag mitt pass i baren. Dock smet vi hemåt igen ganska kvickt, det är ju, som jag försökte att förklara för alla männsker som ville få oss att stanna, en dag imorgon också och den dagen (idag) involverar morgonstäd för Linn och sista partykvällen med brudarna. Men några drinkar och en svängom på dansgolvet hann vi iallafall med, plus att några utmärkta bilder blev tagna, vilka jag givetvis ska dela med mig av.

Doing the Julie. Ska förklara vad det innebär  en annan gång.

Fliss gör sitt bästa för att få med Irish på bild

Här är han ! Han brukar hänga i baren och beställa Jmssssnnn (Jameson, vilket jag förstod efter x antal "va?"-ningar) with coke. Han pratar lite som att han är... lite.. efter.. . mycket "Jä, good, nooo" och kroppsspråk, men jag tror att han är normalbegåvad. Bara Irländare helt enkelt.

På något vis blir det såhär när man ber Fliss att ta ett kort på en, konstigt.

Jodi, dottern till ägarna av hotellet vi jobbar på, drar med oss ut på krogen, smakar lite på Tanya, tvingar mig att dricka upp sisten på hennes drink, inget konstigt alls

Linn kom inte undan hon heller och här var även resterande sällskap lite sugna. Förutom jag då. Been there liksom.

Tanya utför sina pre-dans stretchövningar och ja, mannen i bakgrunden bär en cowboy-hatt. För that's how they roll här ute on the countryside. 

Fliss hittade mannen med the biggest tool everrr, som hon var tvungen att ta på lite. Men bara på armen, inget annat.

De drog till "The Zone", partypläjset i staden, och jag och Linn drog hem. Så. Det var en liten sammanfattning och uppdatering. Över och ut skjut.